ModellLedarskap

Situationsanpassat ledarskap

Paul Hersey och Kenneth Blanchard

Ingen ledarstil är alltid bäst: ledaren bör anpassa mängden styrning och stöd efter medarbetarnas mognad – kompetens och engagemang för uppgiften.

Fyrfältsmatris över Hersey och Blanchards situationsanpassade ledarskap: vågrät axel styrande (uppgiftsinriktat) beteende, lodrät axel stödjande (relationsinriktat) beteende, båda från lite till mycket. De fyra ledarstilarna: Instruerande (mycket styrning, lite stöd), Säljande eller coachande (mycket styrning, mycket stöd), Deltagande (lite styrning, mycket stöd), Delegerande (lite styrning, lite stöd). Gul slutsatsruta med grundtanken – låg mognad matchas mot mer styrning, hög mognad mot mer delegering – samt förbehållet att modellen har fått begränsat stöd i senare empirisk forskning.

Modellen svarar nej på frågan om det finns en ledarstil som alltid är bäst. Ledaren bör i stället anpassa sitt beteende efter medarbetarnas mognad. Med mognad menas deras utvecklingsnivå i form av kompetens och engagemang för uppgiften. Två dimensioner kombineras. Styrande (uppgiftsinriktat) beteende innebär att ledaren ger instruktioner och kontrollerar. Stödjande (relationsinriktat) beteende innebär att ledaren lyssnar, uppmuntrar och stöttar. Mycket eller lite av varje dimension ger fyra ledarstilar: instruerande, säljande eller coachande, deltagande och delegerande. Grundtanken är att låg mognad matchas mot mer styrning. Hög mognad matchas mot mer delegering. Samma medarbetare och samma chef kan alltså behöva olika ledarskap – olika situationer kräver olika stil.

Läs mer i läromedlet

Kapitel 06: Ledarskap: teorier, stilar och roller — avsnittet ”Situationsanpassat ledarskap”

Källa

Paul Hersey & Kenneth H. Blanchard: Management of Organizational Behavior: Utilizing Human Resources (Situationsanpassat ledarskap) (1969 (Prentice Hall); ursprungligen 'Life Cycle Theory of Leadership'. Många senare upplagor.)

Jämför med

⇄ Integrerad modell för grupputveckling (IMGD)⇄ Tre klassiska ledarstilar