Ledarskap & organisation
TeoriLedarskap

Transaktionellt och transformativt ledarskap

James MacGregor Burns, 1978; vidareutvecklat av Bernard Bass, 1985

Transaktionellt ledarskap bygger på utbytet prestation mot belöning; transformativt ledarskap går bortom utbytet och motiverar medarbetarna att prestera utöver förväntan.

Tvåfältare som ställer ledarskap som byte mot ledarskap som förvandling; expertgruppernas gemensamma karta i AO4 lektion 5 och genomgångsalternativets underlag. Element för element: rubrik 'Transaktionellt och transformativt ledarskap'; underrubrik 'Ledarskap som byte – och ledarskap som förvandling'; vänster panel 'Transaktionellt ledarskap' (ljusblå botten med blå ram) med kursiv rad 'bygger på ett utbyte – en transaktion', två blå rutor 'Prestation' och 'Belöning' förbundna med en dubbelriktad pil, samt raderna 'Prestation byts mot belöning' och 'Avvikelser möts med korrigering eller bestraffning'; höger panel 'Transformativt ledarskap' (ljusgrön botten med grön ram) med kursiv rad 'går bortom utbytet – medarbetarna presterar utöver förväntan' och listan 'De fyra I:na' med fyra guldnumrerade rader: 1 Idealiserad påverkan (– ledaren agerar förebild), 2 Inspirerande motivation, 3 Intellektuell stimulans, 4 Individualiserad omtanke (bara det första I:et har en förklaringsrad, eftersom kapitlet bara ger det en). Gul ruta 'Ledare och följare höjer varandra: Burns beskrev transformerande ledarskap som en process där ledare och följare höjer varandra till högre motivation och moral'. Källfotnot i figuren, sista raden: 'Begreppsparet: James MacGregor Burns, Leadership (1978). Utbytet och de fyra I:na: Bernard Bass.' – ram och innehåll är delade mellan kalla_id (Burns: begreppsparet och processbeskrivningen i gula rutan) och innehall_kalla_id (Bass: utbytet och de fyra I:na); att Bass vidareutvecklade Burns idéer för arbetslivet är belagt i kapitel 06. ÖVERTÄCKNINGSKONTRAKT (viewBox 0 0 800 560): den gula rutan (y 414–502) är det enda bildelementet mellan panelernas underkant (y = 390) och källfotnotens rad (baslinje y = 532); ett papper över hela bildens bredd i bandet y 396–508 döljer exakt den gula rutan, och kvar står rubrik, underrubrik, båda panelerna och källfotnoten. Panelerna är omfärgade efter den pedagogiska granskningens F12: den transaktionella panelen var tidigare grå och dämpad medan den transformativa var blå, vilket projicerat lästes som att det transaktionella var det överspelade alternativet fast det transformativa går bortom utbytet – det ersätter det inte alltid – nu har panelerna samma rambredd, samma ljusa bottenton och samma mättnad i rubrikfärgen, i två skiljbara men likvärdiga kulörer (transaktionellt blått, så att panelens inre blå rutor Prestation/Belöning stämmer med sin panel; transformativt grönt); ingen geometri ändrades, så övertäckningskontraktets y-band gäller oförändrat.

Begreppsparet skiljer ledarskap som byte från ledarskap som förvandling. James MacGregor Burns beskrev transformerande ledarskap som en process. I den höjer ledare och följare varandra till högre motivation och moral. Bernard Bass vidareutvecklade idéerna för arbetslivet. Transaktionellt ledarskap bygger på ett utbyte – en transaktion – mellan ledare och medarbetare. Prestation byts mot belöning, och avvikelser möts med korrigering eller bestraffning. Transformativt ledarskap går bortom utbytet. Det motiverar medarbetarna att prestera utöver förväntan. Bass beskriver det med fyra komponenter, ofta kallade de fyra I:na: idealiserad påverkan (ledaren agerar förebild), inspirerande motivation, intellektuell stimulans och individualiserad omtanke. Det transaktionella ledarskapet arbetar främst med yttre drivkrafter. Det transformativa försöker i stället väcka de inre.

Läs mer i läromedlet

Källar

Jämför med

⇄ Chef och ledare – inte samma sak⇄ Teori X och teori Y⇄ Utvecklande ledarskap (UL)