Så går det till

• Två scener, sammanlagt högst fyra minuter – kortare i en stor klass, och den tiden fick ni vid genrepet. Scen 1: samspelet brister. Scen 2: konflikten hanteras.
• Publiken är tyst och fyller i protokollets fyra rader medan scenen pågår.
• Fördjupningsdelen om två grupper fyller du i när alla scener är spelade.
• Ingen applåderar mitt i en scen.
• Återkopplingen på scenen får ni skriftligt, så att alla hinner spela i dag.

Alla behöver inte stå i scenen

I varje grupp finns också rollerna regissör, tidtagare och uppläsare av scenens ram. Säg till mig före ert uppspel om ni vill byta roller inom gruppen. Reflektionen efteråt är den del som bedöms enskilt, och den skriver alla.

Regeln som gällt hela arbetsområdet

Vi pratar om beteendet i scenen, aldrig om den som spelade.

Så används stödet

• Scenerna bedöms som ett gemensamt arbete. Den individuella bedömningen ligger i reflektionen.
• Bedöm det publiken kunde se och höra, inte gruppens avsikt. Kraven kommer ur uppdragskortet grupperna arbetat efter.
• En scen som klipptes på tid bedöms på det som hann visas. Notera att den klipptes.
• Bedöm inte skådespeleriet. En tafatt spelad scen kan vara helt tydlig, och en välspelad scen kan sakna allt du letar efter.

E – motsättningen syns och något görs åt den

• Scen 1 visar minst ett tydligt beteende, och motsättningen går att uppfatta utan att någon i scenen förklarar den.
• Scen 2 visar en hantering av situationen.

C – alla tre hörnen syns, och stilen går att namnge

• Alla tre hörnen går att känna igen i scen 1: motsättningen, attityderna och beteendena.
• Den valda stilen går att namnge utifrån handlingen i scen 2, utan att någon säger stilens namn.
• Scen 2 slutar i något konkret: ett besked, en överenskommelse eller ett bokat samtal.

A – valet kostar något, och scenerna hänger ihop

• Scen 2 visar också vad valet kostar. Lösningen där alla får allt räcker inte hit.
• Scenerna svarar mot varandra: hanteringen gäller just den motsättning scen 1 ställde upp, inte en konflikt i allmänhet.

Vanliga fällor vid bedömningen

• En grupp som valde undvika eller anpassa kan nå A. Bedöm om stilen syns och vad den kostar, inte vilken stil det är.
• En scen 1 där rollerna säger vad de känner har förklarat i stället för visat. Attityden ska gå att sluta sig till.
• En scen 2 där alla plötsligt är sams utan att något hände når inte C – hanteringen måste gå att peka på.
• Väg inte in längden. En scen på nittio sekunder kan uppfylla alla kraven.

Så används stödet

• Reflektionen bedöms individuellt. Gruppens scener bedöms för sig, som ett gemensamt arbete.
• Läs alla tre delarna innan du sätter nivå. En stark del två väger inte upp en saknad del ett.
• Väg resonemanget, inte skrivmängden. En kort text som håller ihop är starkare än en lång som räknar upp.

E – redogör

• Del 1: eleven placerar sitt fall i de tre hörnen så att motsättning, attityd och beteende hålls isär, med minst ett konkret exempel per hörn.
• Del 2: eleven namnger gruppens stil korrekt och ger ett skäl till valet.
• Del 3: eleven nämner minst en konkret förebyggande åtgärd som hör ihop med fallet.
• Del 3: eleven pekar också ut minst en konkret brist i kommunikationen i fallet.
• Begreppen används i huvudsak rätt, även om enstaka glidningar förekommer.

C – analyserar och motiverar

• Del 1: analysen hänger ihop – attityderna knyts till motsättningen och beteendena till attityderna, och eleven skiljer på det som syntes i scenen och det som låg under ytan.
• Del 2: valet motiveras med situationen och med båda dimensionerna, bestämdhet och samarbetsvilja, och eleven anger vilka hörn valet når.
• Del 3: åtgärden knyts till minst två av hörnen och till en punkt i förloppet där den hade gjort skillnad.
• Del 3: bristen i kommunikationen knyts till ett av kommunikationsdelens begrepp – brus, kanalval, återkoppling, ett litet öppet fält eller en härskarteknik – och eleven visar hur den påverkade samarbetet.
• Slutsatserna följer av analysen i stället för att stå bredvid den.

A – väger och nyanserar

• Del 1: analysen är sammanhållen och prövar också vad som är osäkert – till exempel att en attityd bara är en tolkning av ett beteende.
• Del 2: valet vägs mot minst ett alternativ, och eleven visar att ingen stil är bäst i sig utan att lämpligheten beror på situationen. Priset för det egna valet formuleras.
• Del 3: förebyggandet knyts till alla tre hörnen och till en iakttagelse från en annan grupps scen.
• Del 3: eleven följer kedjan från det budskap som brast till att motsättningen växte, och väger vad ett annat kanalval eller ett större öppet fält hade gjort.
• Reflektionen vilar genomgående på både konflikttriangeln och de fem hanteringsstilarna, och kommunikationsdelens begrepp bär analysen där de hör hemma. Delarna talar med varandra.

Vanliga fällor vid bedömningen

• En text som bara återberättar fallet saknar analys, hur välskriven den än är.
• Ett stilval som motiveras med att stilen är bra i allmänhet når inte C – motiveringen ska gälla just det här fallet.
• Förebyggandeledet blir ofta tunt. Kräv något konkret som gruppen faktiskt hade kunnat göra.
• En elev vars grupp valde undvika eller anpassa kan mycket väl nå A. Bedöm motiveringen, inte stilen.